I början av 1950-talet kände USA:s ledning att de inte hade så bra kontroll på vad som hände i Sovjetunionen. CIA hade misslyckats med sitt spionnät i Sovjet. De signalspaningsflygningar som gjordes längs gränsen var farligt. Flera plan sköts ned av sovjetiskt flyg. Antiklimax nåddes då Sovjet sprängde sin första vätebomb 1953 och USA märkte inget i förväg.

Nu ville man ha ett flygplan som kunde flyga på 70000 fots höjd och ta en last på 350 kilo bestående av kamera och film. Lockheed  visade ett förslag för CIA-chefen, som i sin tur presenterade det för president Eisenhower. Det blev klartecken för projektet.

Man utgick från planet Lockheed F-104 Starfighter. Det nya planet utrustades med en lång vinge. Planet påminde om ett segelflygplan. Motorn var en Pratt & Whitney J-57. Allt gjordes för att hålla ner vikten på planet. Man fick öppna huven manuellt och ingen servostyrning.

Premiärturen för Lockheed U-2 skedde den 4 augusti 1955 vid Groom Lake. U-2 flög första gången över sovjetiskt luftrum 4 juli 1956. Under åren 1957-1959 genomfördes 30 flygningar över landet. 1958 tog Sovjetunionen i tjänst en ny luftvärnsrobot - SA-2 och man lyckades skjuta ned ett plan 1960. Det blev slutet för för Lockheed U-2.

På två europeiska flygmuseer finns U-2 bevarad, Norsk Luftfartsmuseum i Bodø och American Air Museum på Duxford i England.

Källa: Svenska Wikipedia 2012-12-11